Intervju med Lena Skoglund som berättar följande:


Jag är född 1950, i huset Enbacken i Mörby. Idag är adressen Vårdagsvägen 9 och det är min äldsta dotter Lisa med familj som bor i huset sedan 10 år tillbaka. Redan som liten brukade Lisa säga att ”när jag blir stor så ska jag flytta till mormor och morfars hus”. Min pappa Lennart Skoglund arbetade som bergsprängare. Efter en olycka på arbetet blev han nästan blind och tvingades bli förtidspensionerad. Det gjorde att morfar (min pappa) kunde passa Lisa när jag var på arbetet. Mitt barndomshem Enbacken blev därför nästan som hennes dagis några år.


I princip alla hus hade egna namn förut och inte gatuadresser som idag. Antingen var det namn som anspelade på läget eller också efter vem som hade byggt dem. T.ex.”Tages hus” som idag har adress Årstidsvägen 6 eller ”Hermans hus” på Vårdagsvägen 7. I huset Solhaga på Brittsommarvägen bodde min faster och i Backebo längre upp på Mörbyvägen bodde min pappas moster och morbror. Det bodde släktingar i flera av husen i Mörby. Min pappa är född i det västligaste av de två torp som ligger längst ner på Tövädersvägen, det kallades Kallhäll. Där bodde han med sin mor och far som var fiskare och fyra syskon. I slutet på 40 talet flyttade farfar till ett mindre hus på det som idag är Vårdagsvägen 9. Det var alldeles för kallt och rått nere vid sjön, tyckte de. Över huvud taget var sjötomterna inte attraktiva, det var mer ombonat längre in på land.


Min pappas mormor och morfar hette Franzén och bodde i huset bredvid Enbacken på Vårdagsvägen. Av släkten Franzén är det fortfarande flera som bor kvar. Lilly Franzén var gift med Alvar som är morbror till min pappa Lennart. Hon bor kvar på Backebo (idag Mörbyvägen 18) och hennes syster Evy Hallmert alldeles sidan om på nummer 16. Leif Franzén som är son till Lilly och alltså kusin med min pappa, bor på Årstidsvägen 10. Leifs lillasyster Gunnel var en av mina bästa kompisar och hon bor i ett hus i lilla Berga som ligger rakt över åkern ifrån Mörby. Leifs dotter Sara bor på Rönneberga, Mörbyvägen 20, alldeles efter Lilly Franzéns hus.


Jag brukade sommarjobba på konsum som låg där pizzerian ligger idag, alldeles intill macken. Posten låg i det som idag är en fotvårdsklinik bredvid Pizzerian. Jag minns också att det fanns en kiosk mitt emot Fordverkstan. Dessutom kom slaktbilen och fiskbilen en gång i veckan. När slaktaren kom brukade barnen flockas för han hade ett isskåp på taket fullt med glass! Min mamma Anna-Lisa, som ursprungligen kom från Härjedalen, jobbade på Posten i Skå. Det var då mina föräldrar träffades.


Senare när vi kom en bit in på 1960-talet började min mamma jobba på Filmstudion som låg mittemot oss på Vårdagsvägen. Det som idag är den blå industribyggnaden. På den tiden var det ateljé och filmstudio och stora delar av Pippifilmerna spelades in där. Hela interiören från Villa Villekulla var uppbyggd inuti studion. När Pippi går och drar en målarpensel längs ett staket och många andra små bitar från filmerna är inspelade i Mörby. Det var SF Art Film som drev filmstudion. Mamma jobbade i köket och lagade mat till allt filmfolk. Det är förresten hon som har lagat alla Pippis pannkakor som man ser i filmen. Min pappa Lennart var också involverad i de olika filminspelningarna. Han hjälpte bland annat till när Pippis häst, Lilla Gubben, skulle simma i sjön nere vid badplatsen.


Det var många barn i Mörby när jag var liten. Vi brukade cykla tillsammans till skolan i Skå och åka skidor över ängarna på vintern.

Jag minns det som att det fanns en väldigt god sammanhållning både mellan oss barn men även mellan de vuxna. Vi ungdomar träffades ofta nere vid badet på sommarkvällarna. Märta Sörensen, Mörbyvägen 13 och flera mammor från Mörby, brukade arrangera skidtävlingar för oss barn. Jag har en bild där 17 barn poserar med skidor. När isen på Mälaren frös så skottades det för skridskoåkning.


Tillsammans med sommargästerna brukade vi fira midsommar. Byn blev ju nästan dubbelt så stor på sommaren när alla sommargäster kom. ”Våra” sommargäster, som kom cyklande (från Stockholm) på försommaren med kastruller dinglande på styret var mycket musikaliska. De spelade cittra och gitarr, så de blev både dans, musik och midsommarfest. De bodde i ett litet rött hus bakom vårt. Det huset finns kvar. På många av tomterna i Mörby fanns det små hus där det bodde sommargäster några veckor på sommaren. Alla tomter var stora, och husen små. (Idag är det ju tvärtom.) Tomterna användes för odling och det mesta av skörden såldes. Vi hade jordgubbar, hallon, potatis och vinbär. Det blev ett bra tillskott till kassan.


Min farfar hade en fiskarbod nere vid vattnet nedanför Vårdagsvägen. De fiskade siklöja, gös och gädda som levererades till Årstahallarna. På vintern borrade de hål i isen och satte ut stora burar för att fånga småfisk. Betet var en speciell gröt som luktade väldigt starkt. Småfisken användes sedan för att gillra gäddsaxen. Vi åt gädda alldeles för ofta. Jag kan fortfarande inte med gädda.


Annars åt vi kaninkött. Vi hade en bur på gräsmattan med små kaniner. Vi brukade byta kaniner mot hönor med bonden Einar Eriksson. Jag hade en favoritkanin som hette ”Svarten”. När några pojkar från Barnbyn kom och påstod att Svarten var deras protesterade jag. Jag antar att någon från Barnbyn kom och hämtade grabbarna. De var säkert på rymmen. Att kaninerna slaktades minns jag inte att jag upprördes över, men den första honan, Mia, var väldigt tam och fanns kvar över vintrarna. Idag kan jag fundera över vem som var pappa till alla kaninungarna …


Några andra spridda minnen var bl.a att bonden Einar Eriksson hade sin tjur tjudrad nere på Trekanten. Den var vid rädd för när vi skulle gå till badet på sommaren, men jag minns inte att vi någonsin pratade med farbror Einar om det. Man hade mycket respekt för vuxna på den tiden.


På hösten kom det alltid potatisplockare från stan. Vissa av dem var lite äldre farbröder som vi kallade pilsnergubbar och vi var ganska rädda för dem. De satt i slänten vid Skå Livs och drack pilsner och var naturligtvis inte farliga alls.


//Berättat för Karin Alfredsson och Mia Hedelius